Ryggraden består av 24 kotor, (7 halskotor, 12 bröstkotor & 5 ländkotor) och går mellan huvudet och bäckenet. De två översta kotkropparna har ett väldigt specifikt utseende medan de övriga 22 är mer lika varandra. De består av en kotkropp och en kotbåge. På kotbågen sitter ett flertal benutskott, varav fyra är mellankotsleder (fascettleder) där två går till kotan ovanför och två till kotan under. Mellan varje kotpar ligger det en disk som består av en kärna och en omgivande bindvävsring. Det är tack vare diskarna som en rörelse i ryggraden är möjlig. Ryggradens passiva stabilitet beror på ledband som går längs kotorna. Muskler på framsidan och baksidan av ryggraden står för den aktiva rörligheten. Förutom ryggradens viktiga stödjande funktion så skyddar den även ryggmärgen.
De olika segmenten i ryggraden har olika rörlighet och stabilitet. Halsryggen har störst rörelseförmåga men också sämst stabilitet. Bröstryggen är betydligt stabilare tack vare att revbenen ledar mot kotparen. Bröstryggen står för den främsta rotationsrörelsen i ryggen medan ländryggen har bra böjförmåga.
Hos en växande person sker tillväxten av varje kotkropp från två tillväxtplattor (fyser), en upptill och en nedtill. Dessa fyser är känsliga för skada ända upp till 17-20 års ålder. Diskens insättning i kotkroppen är dessutom en svag punkt under tillväxten och kan därför skadas i samband med våld mot ryggen.
I ryggradskanalen (hålet mellan kotkroppen och kotbågen) finns ryggmärgen som går från hjärnan ned till i nivå med första ländkotan och övergår där i en svans av nerver. Mellan varje kotpar finns det nerver som förmedlar information till och från hjärnan. Ryggmärg och nerver kan påverkas och även skadas vid våld i samband med idrott. Dessa skador kan vara allvarliga, eftersom det är svårt eller omöjligt att behandla skadad nervvävnad.
